Trädgårdsmästaren Potter

Det ligger nära till hands att kalla Graham Potter för en trollkarl. Inte bara för att han delar efternamn med en av de mer kända trollkarlarna, en viss Harry, eller att han verkar kunna trolla fram segrar ur de mest hopplösa situationer utan framför allt för att han verkar förstå att magin sitter i relationerna. En trollkarl vet att resultatet uppstår i interaktionen med publiken där en gemensam förståelse för syftet är avgörande. Trollkarlen och publiken har en överenskommelse om att syftet är underhållning. Väljer någon part att bryta den överenskommelsen, att frångå syftet, bryts magin.  Om spelarna i ett fotbollslag väljer att inte längre tro på det gemensamma syftet tappar laget sin gemensamma förmåga.

Men Potter är nog mer en trädgårdsmästare än en magiker. Det Potter verkar förstå är att i ett komplext system, som en trädgård eller ett fotbollslag, uppstår värdet inte främst i strukturen. Strukturen skapar förutsättningar, men värdet uppstår i processen, i interaktionen mellan människor. Då strukturen är statisk och förutsägbar är processen levande och oförutsägbar. ”Fotboll är ett enkelt spel, men ändå så komplext”, har Potter sagt. 

När han klev på uppdraget som förbundskapten fokuserade han från början på att utveckla relationer med spelarna och omgivningen. Potter var medveten om att han hade bra spelare, men han ville också få dem att känna sig trygga. Är du trygg blir du också modigare och därmed ökar din förmåga till utveckling och flexibilitet. 

‍

Gemensamt syfte och delad information 

Potter är långt ifrån den förste ledaren som dragit slutsatsen att relationer, tillit och delad information är viktigare än detaljerad styrning – inte minst i en föränderlig och dynamisk miljö. I en helt annan kontext drog general Stanley McChrystal liknande slutsatser.

När han tog befälet över Joint Special Operations Task Force i Irak år 2003 insåg han snabbt att konventionell militär taktik höll på att misslyckas. Istället för den linjära och instruktionsbaserade organisationen utforskade och utvecklade han de egenskaper som gör små team anpassningsbara som tillit, gemensamt syfte, gemensam medvetenhet och enskilda individers förmåga att agera och leda sig själva.

McChrystal konstaterade att innovation och problemlösning är produkter av ett lagarbete, inte av en enskild arkitekt. För att skapa resultat krävs transparens för att säkerställa gemensam förståelse.

McChrystal utmanade idén om hemlig information och uppmanade att dela så mycket information som möjligt. Hemlig information är ofta temporär, utgå från att fienden vet vad du vet. McChrystals slutsats var att fokus borde ligga mer på kommunikation och anpassningsförmåga än på att försöka hålla information hemlig.

Även om fotboll och krig givetvis är två helt olika saker pekade McChrystal på samma utmaning som Potter senare skulle möta: hur man får många individer att agera som ett lag i en föränderlig och oförutsägbar miljö.

När data blir viktigare än relationer.

Potters föregångare Jon Dahl Tomasson la mycket tid på att samla in och analysera data. Tomasson och hans stab använde en digital plattform som gav dem möjlighet att följa matcher med de spelare de ville studera. I plattformen fanns ett bibliotek med matchbilder och data över spelarnas prestationer, vilket gjorde det möjligt att utvärdera i detalj hur de agerade på planen. Man klippte ut spelarnas samtliga aktioner och sorterade dem i tolv kategorier som överensstämde med de tio principer som Jon Dahl Tomasson hade utformat för landslaget.

När landslaget tränade på Bosön på Lidingö krävde Tomasson att förbundet skulle stänga insynen. Man satt upp svarta presenningar runt hela fotbollsplanen och hyrde in vakter som höll nyfikna fans borta. Det fanns en rädsla för att motståndaren skulle spionera, att hemlig information skulle läcka ut. 

‍

Potters organisationsidé 

Från tiden som tränare i Östersund satsade Potter på en bollhållande idé med hög grad av flexibilitet och motståndarna vittnade om att de ofta var svårt att veta hur Potters lag skulle uppträda.

För landslaget aviserade Potter att de skulle återgå till en fyrbackslinje, men ville som de flesta tränare dra ner på betydelsen av formationer. ”Det är viktigare att vi skapar rätt miljö och rätt förutsättningar för spelarna att visa sina bästa sidor. Det är viktigare än om vi spelar tre, fyra eller fem. Det är bara nummer”, sa Potter.

Inför sitt uppdrag visste Potter att han hade ont om tid inför de sista matcherna för att knipa chansen på en biljett till VM. Därför lade han stor vikt vid att få ihop spelarna som ett lag, och få dem att kämpa för varandra.

Potter fokuserade på att bygga samhörighet mellan spelarna. På en samling delade han upp spelarna i mindre grupper och lät dem tala med varandra om personer som betyder mycket för dem. Det var inte första gången Potter gjorde något liknande. På morgonen inför cupfinalen år 2017 fick Östersunds alla spelare en överraskning från honom i form av ett personligt brev från spelarnas föräldrar som Potter delade ut tillsammans med brev från honom själv. 

En månad efter att det svenska landslaget stängt in sig bakom presenningar på Bosön och där vakter sett till att ingen obehörig kunde titta in, var det något helt annat som gällde på Potters första träningsläger. Nu var det ett öppet träningspass som gällde. Potter förklarade att han inte var så orolig kring att taktiken skulle läcka ut. Det är vad vi gör på plan som spelar roll. Stängda träningar handlade mest om att ge spelarna möjligheten att vara sig själva, menade han.

Om Jon Dahl Tomasson var analytikern vars idé hade byggt på modern teknologi och moderna spelidéer var Potter mer av den gamla skolan: han trodde mer på individerna än på data, mer på laget än på strukturen. Potter ville hellre träffa spelarna över en kopp kaffe än att se varje match de spelade. 

‍

Summering 

Samarbetet i ett fotbollslag, i en organisation eller i militären är en resultatskapande process. Vi får alltid ett resultat, det kan bli vinst, förlust eller lika. Kvaliteten på samarbetet påverkar i hög grad resultatet. Individerna behöver således fokusera mer på hur de samarbetar än på strukturen de samarbetar i.

Eftersom processen är levande är det lönlöst att försöka lista ut eller kopiera den. Strukturen kan man dock med fördel kopiera (till exempel spela 4-4-2 eller 3-5-2), men processen sker i mötet, i interaktionen i den specifika kontexten. Därför blir ett påstående som ”vi kan väl bara ställa upp som lag X gör i sina matcher” inte meningsfullt. Däremot kan man inspireras av gynnsamma beteenden som uppvisas i lagets process, i deras sätt att samarbeta.

Det Potter verkar ha förstått är att lägga lagom tid på strukturen och all data kring vad som har hänt. Det är viktigt, men relativt enkelt att prata om. Det verkligt utmanande är relationer och processer – samspelet mellan människor. Precis som en trädgård kan ett lag inte kommenderas att växa och utvecklas. Vi kan inte genom att bara analysera data få morötterna att växa, vi måste vårda hela systemet, hela trädgården och se till att en mångfald av djur och växter frodas för att enskilda individer ska blomstra. Till det behövs inte en trollkarl eller en analytiker, utan en trädgårdsmästare.

‍

Bild: Graham Potter, förbundskapten herrlandslaget. Pressbild: © Bildbyrån.