Är Sverige ett särfall i den internationella “public-to-private”-trenden?

Public-to-private har blivit en tydlig trend på de europeiska kapitalmarknaderna. Under det senaste decenniet har fler än 1 000 börsnoterade företag i Europa blivit avnoterade efter att ha köpts upp av private equity-bolag eller privatägda företag enligt en undersökning av New Financial och HSBC. 

I Sverige verkar utvecklingen däremot gå i motsatt riktning. Stockholmsbörsen har haft en nettotillväxt av antalet noterade bolag samtliga år mellan 2020 och 2025, i slutet av 2025 fanns det 37 fler noterade bolag än i början av 2020 enligt Johan Flintull, chef för investment banking på DNB Carnegie.

‍

Svenskar och aktier

Sverige har en stark sparkultur där aktieförmögenheten har vuxit under de senaste tre halvåren enligt SCB. Under Q2 2026 uppgick hushållens finansiella nettoförmögenhet till över 18 000 miljarder kronor och en stor del av hushållens sparande är placerat i aktier eller fonder. Det är en avvikelse jämfört med resten av EU, där hushållen i betydligt högre grad har sina finansiella tillgångar på bankkonton snarare än i aktier och fonder.

‍

Enligt OECD är Sveriges aktiemarknad en av EU:s största och mest aktiva. Vid utgången av 2025 motsvarade börsvärdet 194 % av svensk BNP och Sverige hade samtidigt flest noterade bolag i EU. Trots att Sverige bara är EU:s nionde största ekonomi har vi blivit en referenspunkt för kapitalmarknadsutveckling. Även inom private equity sticker Sverige ut eftersom svenska fonders andel av Europas kapitalanskaffning var tre gånger större än Sveriges andel av det Europeiska BNP.

Utöver detta har The Economist har kallat Stockholm för "the capital of capital" och före detta ECB-chef Mario Draghi har lyft pensionsfonder och ISK som något särskilt eftersträvansvärt för andra länder.

‍

Varför är utköp ett problem?

Den svenska sparkulturen bygger på att allmänheten har möjlighet att äga bolag genom aktier eller fonder. När bolag lämnar börsen försvinner möjligheten för pensionssparare och vanliga aktieägare att ta del av bolagets framtida värdeutveckling via börsen.

Det kan självklart vara mycket gynnsamt med utköp för det enskilda bolaget, men det kan bli ett problem på marknadsnivå. Privata utköp kan påverka andra noterade bolag negativt eftersom färre noterade bolag kan leda till en minskad likviditet för de resterande, vilket i sin tur gör börsen oattraktiv för nästa generations bolag.

‍

Hur skiljer sig Sverige?

Sverige kommer antagligen inte att komma undan public-to-private-trenden helt och hållet. Det som stärker Sverige är kulturen av aktiesparande i form av ISK och pensionsfonder. Men de som kommer att drabbas hårdast är de sårbara mindre bolagen på First North som är svagt kapitaliserade.

Nasdaq Stockholms huvudlista är stabil med 363 noterade bolag vid utgången av 2025 och 364 bolag vid utgången av 2024. Däremot har First North haft en kraftig nedgång, enligt Nasdaq med en nettominskning med 37 bolag från 2024 till 2025. Medan huvudlistan i princip stod still minskade antalet bolag på First North i genomsnitt med ett bolag var tionde dag.

Trycket märks dock även på huvudlistan där flera medelstora bolag köpts ut under 2024, bland annat Concentric och OX2. Skillnaden mot First North är att huvudlistan hittills fyllts på med nya noteringar i samma takt som bolag försvinner, delvis genom att bolag flyttar upp från First North.

‍

Vad betyder detta för företag?

Frågan handlar delvis om att ditt eget bolag riskerar att köpas ut, men det handlar även om vad som händer med den unika kapitalförsörjningen Sverige har om fler bolag lämnar börsen.

Om First North-trenden skulle sprida sig till huvudlistan skulle den svenska kapitalmarknaden kunna påverkas av den public-to-private-trend som har präglat delar av Europas börsmarknader under det senaste decenniet. Färre noterade bolag betyder färre investeringsobjekt för de 18 000 miljarder kronor som svenska hushåll har i finansiell nettoförmögenhet och därmed en risk för en urholkning av kapitalmarknaden och svensk sparkultur.